hjalle.se

När blir föräldraledigheten vardag?

Torsdag 26 november 2015 - 11:00

Snart har första månaden som föräldraledig gått, och varje söndagkväll känns det som att jag ska till jobbet när jag vaknar. Det känns helt naturligt att vara hemma, men jag blir fortfarande förvånad varje måndagmorgon.

Jack är frisk och glad, sover bra, förutom att han vaknar rätt ofta på nätterna. Han har ett skrubbsår på kinden för han trodde att han kunde luta sig mot en snurrande grej när vi var ute och lekte. Jag trodde inte att han kunde, men jag hann inte riktigt fånga honom. Lite skrubbsår får man räkna med.

Det känns ändå alltid jobbigt när han gör sig illa.

Han går med gåvagnen under skräckblandad förtjusning, och kan med samma skräckblandning gå när man håller honom i en hand.

Han leker gärna själv, till exempel nu, men ibland behöver han konstant uppmärksamhet. Han gillar musik, katten och att riva tornen jag bygger upp av hans träklossar. Han utför sina morgonbehov på pottan, men vet inte riktigt vad som händer själv än.

Han vet var hans stortå sitter, och min näsa, men oftast vet han inte var han har sin egen.

I dag ska vi på läkarkontroll på BVC. Jag misstänker att han snubblat lite på sin viktkurva, men det vore inte så konstigt. Han väger redan nästan som en tvååring.

Och just ja, vi har börjat med välling på kvällen, än så länge är det svårt att avgöra om han sover bättre, men det finns hopp.


På intensiven med Jack

Måndag 16 november 2015 - 10:30

Han är i stort sett frisk nu, så nu kan jag skriva om vad som hände. Som jag skrev i förrföra inlägget så var Jack förkyld och snorig på fredagen. Dagen efter var han ännu risigare och mitt på dagen ungefär började han bli seg och andades tungt. Precis som han var förra gången vi åkte in till akuten. Vi gav honom hans medicin, men det hjälpte inte mer än en halvtimme ungefär.

Vi åkte in, och fick hjälp direkt. Hans syresättning var bra, men han hade uppenbarligen problem med andningen. Han fick inhalera ventolin och kanske adrenalin, jag minns inte riktigt. Nu började syresättningen bli dålig och efter ett tag blev vi förflyttade till intensiven där de började med att röntga hans lungor.

Han fick en syrgasgrimma i näsan och ekg, dropp, och en mätare på stortån. Vid det här laget var han så seg att han nästan sov hela tiden. Eller egentligen kanske han inte sov, jag vet inte. Hans puls låg på en bra bit över 200 och han andades häftigt hela tiden. Han vaknade till rätt ofta och slet av sig grimman i näsan. Jag har aldrig sett honom så arg någonsin. Det var riktigt riktigt otäckt. Det ända vi kunde göra var att hålla fast hans armar och försöka peta tillbaka grimman så han han kunde syresätta blodet igen.

Via grimman fick han även luftrörsvidgande ventolin och adrenalin (tror jag).

Han såg så liten ut i den stora sängen på intensiven, inkopplad i en massa sladdar och slangar. Droppslangen hade fyra olika trevägskranar där de körde in allt möjligt.

Vi turades om att ligga bredvid honom under natten. Hanna var helt slutkörd så hon fick gå och lägga sig i ett annat rum för att försöka få några timmars sömn.

Vid tvåtiden ungefär började de prata om att han kanske behövde sövas ner och läggas i respirator. De började förbereda för intubering och en anesestisjuksköterska var redo vid sidan av sängen. Hanna kom in i rummet igen och allt var väldigt jobbigt. Hon trodde att han skulle dö. Själv är jag en evig optimist, men jag började också bli orolig på riktigt.

De väntade på ett till provsvar innan de skulle söva ner honom.

Nedsövning är riskfyllt och intubering kan skada halsen och göra att det tar längre tid innan han börjar prata. Samtidigt kändes det skönt att han äntligen skulle få vila och läkarna skulle få tid att hjälpa honom.

När provsvaren väl kom visade de förbättring. Hans värden var bättre och de behövde inte söva ner honom. Nu var det min tur att gå och lägga mig.

När jag vaknade mådde han fortfarande dåligt. Andningen var fortfarande väldigt tung och häftig. Han drar liksom in hela bröstkorgen fram, lite svårt att beskriva det i text, men man ser att det är jobbigt.

Nattläkaren sa att hon tyckte att det såg bättre ut och att det lät mindre trångt när hon lyssnade, men just då var jag så nedslagen att jag trodde att hon ljög eller inbillade sig.

Men väldigt långsamt blev det trots allt bättre.

Vi stannade en natt till på intensiven. Vi turades om att sova på natten och när jag kom upp på måndag morgon hade de plockat bort hans syrgasgrimma. Den behövdes inte längre. Då kunde jag andas ut på riktigt.

Under måndagen blev vi förflyttade till barnavdelningen. Där fick han fortsätta att inhalera ventolin och adrenalin och käka penicillin och kortison och allt vad det var. Äntligen fri från sladdar och slangar.

Vi fick svar på vad lungröntgen visat. Övre högra lungloben var igentäppt av slem och hade inte fungerat alls. Inte konstigt att det var jobbigt.

På grund av att han andats så grunt hade det även blivit lite inflamerat nere i höger lunga, men det var inte så farligt tydligen.

På onsdagen fick vi åka hem på permission, och dagen efter kom en sjuksköterska hem till oss och lyssnade på hans andning. Allt lät bra och vi blev utskrivna.

Antagligen har han förkylningsastma. Två gånger om dagen ska han få inhalera kortison i förebyggande syfte. Förhoppningsvis och troligtvis växer han ifrån det med åren.


Att ropa hej

Måndag 9 november 2015 - 16:50

Jack ligger och sover på mitt bröst på barnavdelningen på Huddinge sjukhus. Helgen har varit jobbig, men nu känns det äntligen rätt bra.


Pappaledig

Fredag 6 november 2015 - 13:37

Hej bloggen. Det var ett tag sedan. Allt är bra med mig, tackar som frågar. Vad som hänt sedan sist? Ja du…

Jag har fyllt år, jag har möblerat om lite i stringhyllan från förra inlägget, och haft 6 veckors semester. Bland annat.

Jack har varit på akuten ett par gånger pga lite svårt att andas när han var förkyld. Men det verkar ha löst sig. Kortison, bra skit.

Han har även fått fyra små tänder och lärt sig krypa, gå längs möbler, stå själv i några sekunder och just i dag nyser han långa strängar med snor. Ja han är förkyld igen. Den här gången verkar det inte satt sig på luftrören, men det är första dagen så inte ropa hej än.

DET STÖRSTA som hänt sedan sist är att det nu är jag som är föräldraledig. Det har nu gått en arbetsvecka och hittills har det gått väldigt bra. Någon dag var lite jobbig, men resten har funkat finemang. Han sover oftast bra, och då äter han bra, och då är han pigg, och då äter han bra igen, och sover bra igen.

Tyvärr är han även i en ny fas (den sjunde, enligt boken) och vi gissar att det är därför han plötsligt fått för sig att amma varannan timme på natten igen. Lite jobbigt för Hanna som blir orimligt trött på jobbet, och dessutom måste stå ut med uppammade bröst hela dagen.

Förutom det, har det inte hänt så mycket. Förhoppningsvis kommer jag att hålla igång den här bloggen lite bättre nu, när jag plötsligt har tid (nej, det har jag ju inte), och det händer roliga grejer som jag vill föreviga i text.


String

Fredag 24 april 2015 - 7:20

A photo posted by Hjalmar Hallin (@hjalle) on

A photo posted by Hjalmar Hallin (@hjalle) on

Tryggheten

Fredag 24 april 2015 - 7:00

Tiden går, och även om det känns som att Jack funnits i en evighet är han trots allt bara tre och en halv månad gammal.

Vi har fortfarande våra mornar tillsammans jag och Jack, med den lilla skillnaden att han nu brukar somna en stund själv. Tidigare ville han alltid äta sig till sömns eller åtminstone somna vid bröstet. Nu är han tillräckligt trygg i sig själv att han kan somna utan att vara jättenära.

Han håller upp nacken själv nu. Han kan sitta i sin stol om man pallar upp honom med lite kuddar och filtar. Han är vaken och glad i längre perioder och han äter på sina leksaker och händer så ofta han kan.

Han har till och med åkt tåg till Kalmar över påsk. Det var lite spännande, men gick väldigt bra. Han kräktes lite i mittgången en gång bara.

Det har varit några faser (eller fasor) den senaste tiden. Själva påskveckan var värst. Han grät i otröstlig panik i en halvtimme. Inget hjälpte. Efter några gånger blev det kortare stunder och vi hittade sätt att trösta honom. Men mest tror jag att han upptäckte själv att han var trygg hos oss.

God morgon!

A photo posted by Hjalmar Hallin (@hjalle) on


Firar 9 veckor med Photo Booth

Lördag 14 mars 2015 - 12:30

Jack 9 veckor


Jack

Torsdag 12 mars 2015 - 22:00

Nu har jag varit pappa i lite drygt två månader, eller lite knappt 9 veckor. En sak som är säker är att tiden ofta inte räcker lika länge som tidigare. Det handlar om prioriteringar, och en av de nedprioriterade grejerna är bloggen.

Jag tror att bloggen kommer att vara kul att ha kvar, så därför ska jag försöka hålla den vid liv, trots att jag hellre tittar på ett avsnitt House of Cards eller sover när tillfälle ges.

Jack är alltså snart nio veckor. Senast jag skrev om honom här var han fyra. Sedan dess har han börjat göra ljud, lite som att han försöker prata. Han skrattar när han är glad och han gråter när han är ledsen. Han sover lite längre än två timmar ibland, men sällan tre. Han är även gärna vaken lite längre då och då.

Gärna så länge att han blir för trött för att sova.

Han tar oftast inte napp, utan den enda trösten som verkar fungera när det är som värst är bröstet. När det inte är som värst så går det ofta rätt bra att trösta även för mig. Dessutom har jag den stora fördelen att jag inte luktar mat. En fördel som även är en nackdel, för jag har ingen mat.

Vi har även börjat med tygblöjor! Inte såna där man viker (även om vi har några såna med i skåpet) utan nya moderna tygblöjor, som ska funka tills dess att han väger 16 kilo. Perfekt för ekonomin, men egentligen är miljön skäl nog.

Än så länge är det minst lika smidigt med tygblöjor som med vanliga. Vi använder engångsblöjor på natten, så vi slipper byta lika många gånger, och när vi inte är hemma. Det känns som en lagom nivå. Det blir intressant att se hur det går när Jack börjar äta lite vanlig mat.

Om inte miljö- och ekonomiaspekten vore skäl nog är ytterligare en fördel att barn som använder tygblöjor blir torra tidigare. Moderna engångsblöjor suger upp kiss så effektivt att det tar mycket längre tid för barn att förstå vad det egentligen är som händer när en släpper på trycket.

Så om ni har tvättmaskin, testa tygisar. Jag är övertygad om att det är värt det.

Ny Dator

Torsdag 12 mars 2015 - 21:30

I dag kom äntligen dagen då min gamla 11" Macbook Air fick stryka på foten för en finfin trettontummare med retinaskärm.


Vinyl

Måndag 16 februari 2015 - 22:00

Jag har skaffat en hobby, fritidsintresse, mani, ja, vad ni vill kalla det.

För några år sedan kom jag över en trasig Dual 505-2 skivspelare som sedan dess har stått och väntat på att få göra det den gör bäst. När jag fyllde 30 för snart ett år(!) sedan fick jag en reparation i födelsedagspresent av Hanna. Så nu spelar den skivor bättre än någonsin.

Sedan dess har min lilla sparsamma skivsamling växt. Först väldigt långsamt, men sedan innan jul bestämde vi oss för att årets julmusik bara skulle vara på vinyl. Skivback efter skivback på Stadsmissionen gicks igenom för 10-kronorsfynd och visst, Bing Crosby, Mahalia Jackson och en tidig Loa Falkman (Från tiden han bara var Carl-Johan Falkman) dök upp. Även så klart två skivor med Håkan Hagegård och lite annat smått och gott.

Sen tog julen slut, men eftersom jag höll mig hemma i väntan på Jack och sedan hemma med Jack i två veckor gick Tradera varmt. Även CDON och Bengans fick sig några besök.

Sen, upptäckte jag Discogs och det blev nästan skilsmässa.

Så nu har jag haft lite paus i skivköpandet

Men! I lördags fick Hanna en Mikael Kors-klocka av mig i kombinerad alla hjärtans dag-present och push present. Dessutom har jag precis monterat en ny pickup på skivspelaren då jag råkade bryta av nålen på den gamla.

Så nu tycker jag nog att jag kan få köpa ett par skivor igen.


äldre »