hjalle.se

Saker jag lärt mig under de första två veckorna som pappa

Söndag 25 januari 2015 - 15:00

  • När en väldigt liten person gnäller är det nästan alltid på grund av hunger, bajsnödighet, dags att byta blöja, eller en kombination av de tre.
  • En väldigt liten person som uteslutande äter mjölk har en distinkt och mjölkig andedräkt.
  • Mammor till väldigt små personer kan vara väldigt känsliga när de är trötta, hungriga, eller båda två. En bra grej brukar vara att inte tjafsa om huruvida man förtjänade de 111 poängen i wördfjud[1] eller inte.
  • När en väldigt liten person är som sötast eller roligast är det med 99 procents sannolikhet för mörkt för att fotografera eller filma. Vid resterande procent hinner man inte få upp kameran innan den söta minen övergått till en bajsgrimas.
  • Oftast har man inte tid att blogga, för det finns annat som har lite högre prioritet, till exempel ryggläge i soffan, sovläge i soffan, duscha, laga mat, tvätta tvätt, hänga tvätt, vika tvätt.

  1. STÅNDAT på en dubbel och en trippel


Napp

Fredag 16 januari 2015 - 23:30

I dag har vi testat napp och hittills är det succé. Jack kan plötsligt somna var som helst i stället för i Hannas famn. Han har den inte hela tiden, bara när han verkar snuttig när han egentligen borde vara mätt.

Just ja, om någon mot förmodan läser den här bloggen som inte redan vet så heter han som sagt Jack.

Och om en halvtimme fyller han en vecka.


I dag är det en stor dag.

Torsdag 15 januari 2015 - 15:30

Navelsträngstumpen trillade av!


Förlossningen

Onsdag 14 januari 2015 - 12:30

Nu sover både barn och mor, så nu kanske jag kan skriva lite till slut.

I fredags kväll klockan elva hade vi precis lagt oss i sängen och just som jag la min arm om Hannas mage kände vi en rejäl spark och hörde att det small till.

Vattnet hade gått.

Jag ringde förlossningen som sa att vi skulle åka in på grund av att fostervattnet inte var helt klart. En timme senare låg Hanna i ett intagningsrum med värkmätare och mätare för barnets hjärtljud.

Värkarna började lite redan i taxin och i intagningsrummet började de bli allt starkare.

Efter en stund fick vi ett förlossningsrum som vi skulle tillbringa natten i i väntan på att värkarna skulle bli tätare. Jag såg inte fram emot en natt i den till synes väldigt osköna fåtöljen bredvid sängen.

Vi var väldigt trötta båda två, vi hade ju trots allt redan lagt oss för natten. (Hanna blev till och med lite sur när vattnet gick för hon ville ju sova!)

Nåja, någon väntans natt blev det inte ändå. Hannas värkar blev tätare och starkare rätt snabbt, så vi ringde på barnmorskan som kom in och satte fast mätarna på Hanna igen.

När en har såna mätare på sig är det meningen att en ska ligga stilla. Det gick inte så bra. Hanna stod upp vid sängkanten och vaggade och kämpade. Till slut ramlade mätarna så klart av och barnmorskan kom in i rummet igen.

Vid det här laget hade även barnmorskan förstått att det nog skulle gå rätt snabbt det här. Hon undersökte Hanna som nu var öppen fem centimeter.

I och med att hon var öppen så pass mucket kunde de sätta en skalpelektrod direkt på barnets huvud så de kunde hålla koll utan att Hanna behövde ligga stilla. (Vilket vid det här laget var omöjligt).

Elektroden krånglade lite och de fick byta ut en massa grejer innan det började visa något. Det var lite jobbigt, men även om det kändes som en evighet så gick det nog rätt snabbt.

Samtidigt som Hanna till slut svarade JAAAAA! på frågan om epidral fick vi veta att det var för sent för det. Så det fick duga med lustgas.

04.25 - låg det plötsligt ett tyst, men välmående barn på Hannas bröst. Han stånkade lite, men det är först nu, fyra dagar senare som vi vet att han brås på Hägglunds i lungkraft.

Han vägde 3475 gram och var 51 centimeter lång. En lite lockig kalufs och alla fingrar och tår på rätt plats.

Och nu ligger han äntligen och sover, i sitt babynest, mätt på bröstmjölk.

Och Hanna, ja ni hör ju. Vilken fantastisk fru jag har fått.


Pappa

Måndag 12 januari 2015 - 11:00

I lördags kom han ut, mindre än sex timmar efter att vattnet gick.

Nu ligger han och sover i min famn och Hanna ligger och vilar bredvid. Om en stund kommer mormor och hämtar oss.

Jag ska försöka skriva mer sen om jag lyckas formulera mina känslor.

En tid av första har börjat. Nu: första plåstret.

A photo posted by Hjalmar Hallin (@hjalle) on


BF

Fredag 9 januari 2015 - 11:00

I dag är det beräknat födelsedatum. Vänta nu! Var det inte den elfte? kanske du tänker. Och jo, det var det också. Och idag. Beroende på vilken barnmorska man frågar. Det senaste budet vi fick var den 9:e, som är i dag.

Det verkar dock som att jag får avboka taxin, för än är det ingen som vill komma ut.


Je Suis Charlie

Onsdag 7 januari 2015 - 23:15


Hanna

Måndag 5 januari 2015 - 12:30

Ni vet min fru, som även snart är mamma till vårt barn, hon är den bästa fru man kan tänka sig. Även om hon kan vara sur när hon vaknar efter en dålig natts sömn och hotar den jobbiga katten med avrättning i gryningen (ja, vi har sett Marco Polo på Netflix)

Jag är förkyld så jag jobbar hemifrån på lilla hemmakontoret i sovrummet och då kommer hon in med kaffe och chokladtryffel. Och nej, det är inte det som ska vara en kvinnas ordinarie livsuppgift, men det är ju väldigt trevligt.

Hur som helst, i dag har hon namnsdag. Så grattis älskling! (Presenterna kommer med posten när som helst nu, som du vet)


★ Året som gått eller 2014 — En årskrönika

Onsdag 31 december 2014 - 16:51

Det har blivit dags att sammanfatta året som gått. Förra nyårsafton firade vi tillsammans med hela familjen i Skellefteå. Sista dagen på ett väldigt jobbigt år. I dag är det sista dagen på ett mycket bättre år.

Jag tänkte att jag skulle skriva lite om de värdsliga sakerna här också. Till exempel årets bästa film (Boyhood kanske?), årets bästa skiva (Kate Tempest - Everybody Down) och vad jag läst (Stallo av Stefan Spjut, Expeditionen: en kärlekshistoria av Bea Usma, två första i Ken Folletts Århundradettrilogi). Samt mina sportprestationer, Kortvasan (Jag vann över Hannas pappa i år.) och Midnattsloppet (Jag stod över på grund av förkylning.), men det gick som ni kanske märkte att sammanfatta i två meningar, så vi kör på med det viktiga.

Hannas bror tyckte att det behövdes lite sol i början av året. Mamma Monica höll med och bokade en vecka på Gran Canaria för hela familjen över påsk. Det var väldigt skönt med ett avbrott från den grå vardagen.

Ni vet när man smörjer in sig noga, lägger sig sedan på magen och råkar gnugga bort allt solskydd. Yolo.

A photo posted by Hjalmar Hallin (@hjalle) on

När vi kom hem var det dags för mig att fylla 30. Familjen kom ner på besök och jag hade chilifest på mitt kontor i Gamla Stan. En massa vänner kom så klart, både Stockholmare och mer avlägsna. Det är sällan man känner sig så mycket i centrum. Det blev det dock mer av lite senare på året.

I maj blev Hanna gravid (och i skrivande stund väldigt höggravid). Den här gången var det bara en. Även om det fortfarande är med stor sorg vi kommer ihåg förra graviditeten kändes det som att vi äntligen skulle bli lyckliga föräldrar.

En stor del av semestern tillbringade vi i sommarstugan i Kalmar, och även om Hanna mådde rätt illa var det väldigt trevligt.

A photo posted by Hjalmar Hallin (@hjalle) on

I slutet av juli blev jag morbror! Lo är världens (hittills) sötaste unge. Vår egen graviditet blev plötsligt mycket mer verklig. Jag är väldigt glad att vårt barn får en jämnårig kusin. Och jag är väldigt glad för Eve och Magnus skull.

Och sen kom den stora dagen. Den 20:e september fick han (jag) tillslut sin Marion (Hanna) och vi var sååå lyckliga.

Hanna och Hjalle mitt i vägen

Bröllopet förtjänar egentligen sitt eget inlägg, och det kanske kommer så småningom. Kortfattat: Jävlar vad roligt det är att gifta sig. Gör det om ni får chansen. I väntan på det eventuella blogginlägget om det kan ni titta på bilderna här.

@noterar turistposar

A video posted by Hjalmar Hallin (@hjalle) on

Bröllopsresan blev en vecka i Budapest direkt efter vigseln. Vi bodde på det lyxigaste hotellet vi kunde hitta, badade på spa, drack bubbel till frukost (ja, jag då, inte Hanna) och åt och åt och åt. Vi tog tyvärr alldeles för lite bilder, men de vi har kanske ni också kommer att få se någon gång. Eventuellt.

Hanna i Budapest

Magen blev större och större och plötsligt blev det jul. På grund av just magen valde vi att inte åka någonstans den här julen utan lät julen komma till oss. Vår ändå rätt rymliga tvåa visade sig bli rätt trång med en hel familj plus repsektive, systerbarn, mormödrar, gammelmormödrar, mostrar och kusiner. Totalt (inklusive Lo) var vi fjorton personer här på julbrunch.

Till middagen hade sällskapet minskat lite och dagen efter testade vi rymligheten i Amanda och Emils etta. Där finns det åtminstone hjärterum.

Efter en sväng till Vätö för sent julfirande med Hannas familj har vi nu landat i insikten att förutom själva nyåret så är det bara bäbben vi väntar på, och så fort vi passerat tolvslaget i natt hoppas vi att hen inte dröjer allt för länge.


Jul

Lördag 27 december 2014 - 16:16

Och så blev det jul till slut. Jag lyckades inte nå mitt mål att blogga varje dag och när jag väl blev ledig dök hela släkten upp för att fira jul.

Julafton firades i vår lägenhet med hela familjen och mormor, moster och en kusin. Mycket trevligt och trångt.

Barnet håller sig fortfarande på rätt sida livmodermunnen och vi hoppas hen håller sig där minst en vecka till.

I dag firar vi jul med Hannas mamma och syskon. Skönt nog utan julmat.

Vi har möblerat om sovrummet och fått en liten säng fastsatt vid sidan av vår.


äldre »